Detta är inte första gången något händer i vårt land Sverige, ett land som ska stå upp för allas lika värde vara öppet och förstående finnas där för de som har det svårt och hjälpa de. Bejakar allas olikheter vare sig kön, etnicitet eller läggning. Landet som ska vara helt fantastiskt och så kallat "jämställt" för alla dess invånare. Vi ska vara öppna och ligga steget så många andra länder inom ett rad olika aspekter.
Alla dessa glada, positiva och hyllande ord om landet Sverige har alla hört eller stött på någon gång. Det är dock inte jämställd, allas olikheter bejakas inte, alla är inte lika mycket värda i allas ögon utan vissa ser över andra, det är så ojämnställdt att vissa behöver leva i fruktan och i sorg dagar in och dagar ut utan att veta om de kommer klara sig till nästa gryning. Vara oroliga över sin egna existens och inte våga vara sig själva och visa sin sanna potential pga rädsla och fruktan av vad som kommer hända då.
Detta är den bittra eftersmaken om landet Sverige, ett land där männiksor inom HBTQ+ communityt bland annat mig själv. För jag är stolt och öppen homosexuell och har varit det i flera år och har så många kära och nära som älskar mig för den jag verkligen är. Vilket har varit skönt, för alla har inte denna kärlek och närhet att ta till sig från andra individer i detta samhälle.
Det finns en sak jag inte kommer förstå, jag förstår att alla inte kan älska alla men att iallafall bejaka och acceptera varandra för deras olikheter är det för mycket begärt? Tydligen är det, för annars så hade ingen inom HBTQ+ behövt levt inom misär, rädsla och en konstant och oro för vad som kommer hända. 2014 blev det hela 16 000 st homosexuella männiksor utsatta för hatbrott. Hör ni hela SEXTONTUSEN stycken homosexuella år 2014 fick utstå kommentarer, slag, hot, knuffningar och allt som hör till bara för att de råkade få den fina gåvan att få älska precis den de vill. Vad hände med öppenheten, jämställdheten och ett land som inte är barbariskt där alla får älska vem de vill vad hände med det?
Jag ska ge ett milt men ändå färskt exempel från min egna vardag här i livet, för alla förstår nog inte hur det är att leva som utsatt i ett land där allting ska vara frid och fröjd. Jag och min kompis skulle gå till i Ica efter kyrkan för att köpa godis, och precis när vi skulle gå in så hör man ett gäng ungar prata om homosexuella "de är så äckliga" "Kommer knulla alla bögjävlar till helvetet" "Vidriga" det var bara av några saker som ett gäng 10-12 åringar sa inte direkt riktat mot mig men antar att det var det. För tror de inte började ha den konversationen ifrån ingenstans. För fanns inga tecken på kläder, gång, utstrålning eller något som sade BÖG utan jag gick osmikad och även ofixad i håret och fick höra detta.
Vad händer här när de allra yngsta har denna attityd, den kommer bara att fortsätta och gro och olyckligtvis så kommer den bara denna tänkesätt de har att fortsätta att gro och bli värre och eventuellt gå från ord till riktiga handlingar. Dock så hoppas jag från djupet av mitt hjärta att de kommer någon gång att förändra sitt tänkesätt ill det bättre.
Så detta öppna och jämställda Sverige är inte så öppet och jämställt som vi alltid talar om att det är. Det har dock blivit bättre, men det skulle kunna bli så mycket bättre än vad det är.
Vill bara avsluta med en väldigt nyligen accident på jobbet, jag brukar inte vara sminkad för orkar inte men hade det denna gång och fick höra detta. " Du ser ut som någon som skulle vilja bli tryckt hårt där bak, hade du gillat va" Säg bara till om di vill att jag ska komma tillbaka när du har slutat så kan jag trycka dig". Vi har nog inte kommit så långt med att bli ett jämställd land där alla blir bejakade och älskade.
